Finner inga ord för hur mycket jag älskar min häst.. Så mycket vi kämpat tillsammans, genom motgång och framgång, mot nej-sägare och folk som har så enormt mycket åsikter/snackar skit.
Jag har aldrig för en enda sekund ångrat att jag fastnade för just Danni när vi letade storhäst, trots mycket motgång, blod, svett och tårar - så är han nog något av det bästa som hänt mig.

Det räcker att jag ser honom komma springande mot mig i hagen så känns det som att hjärtat ska hoppa ur kroppen! 

 

Drar han iväg i en bock-serie eller springer iväg efter ett hinder? Skit samma känner jag, märker det knappt numera.
Jag visste precis vad jag gav mig in på efter provridningen, jag bestämde mig efter ca 10 minuter på Dannis rygg att han var min, det var faktiskt en riktigt häftig känsla. Jag kände verkligen att han var MIN redan.. Som om jag redan ridit honom tusentals gånger! Det spelade ingen roll att han var helt galen, vi hörde ihop - redan från start.

Verkligen en dag där jag kan relatera till uttycket "meant to be".

 

Jag är evigt tacksam, för att jag fick chansen att äga och lära känna en så fantastisk individ som Danni <3

Älskade, älskade häst.