♣ 2 ♣

Första dagen red vi ut med mamma och Ludde. Fargo taktade nästan hela turen, det var lite smånervöst men jag tyckte ändå det kändes bra.

Eftersom det var snö ute så gick det inte att göra så mycket. Så på tisdagen(hade fått honom på söndagen) så red vi bort till ett ridhus i närheten för att ha lektion där och hoppa lite. Det gick inte bra.. Fargo blev stressad och jag blev livrädd. Så var det med det.

Nu började jag känna att jag tagit på mig alldeles för mycket men kunde ju inte ge upp!? Så vi åkte till Alexandra, som jag tränat för med Ragge. Och detta var första milstolpen för oss. Kommer ihåg hur jag verkligen inte ville när vi på väg i transporten, usch vad det sög i magen. Men. Alex har hjälpt mig så otroligt mycket. Eftersom Fargo är inriden av Eamon Hickey så började vi med övningar från marken som Eamon brukar göra. För att både jag och Fargo skulle bli lugna. Vilket fungerade bra, då Fargo kände igen sig i övningarna. Något som fick han att känna sig trygg och lite lugnare.

Grejen med Fargo är att när han hamnar i pressade eller nya situationer så är hans försvarsmekanism att bli helt hysterisk, det är så än idag. På tävlingar, eller t.ex. i fredags när han behandlades. Han blir såå nervös, börjar gnägga, skutta och blir helt O-kontaktbar. Det är bara så han fungerar, hans självförsvar. Så för att få honom att slappna av måste man själv vara lugn samtidigt som han måste känna att han faktiskt klarar av situationen han har hamnat i.

Vi jobbade på och när jag kände mig lugn och han var lugnare så satt jag upp, väldigt nervös. Här kommer jag inte ihåg så detaljerat. Kommer bara ihåg att jag skulle tänka framåt. Alex sa det att jag inte fick spänna mig och ta i honom när han började hålla på. Utan då skulle jag bara få honom framåt så att han glömde av sig och slutade helt enkelt. Detta fungerade och efterhand blev jag mer och mer trygg och tyckte det började bli riktigt kul.

Att han blev riden ordentligt och fick gå ute med kompisar hela dagarna så fick han av den här extra energin och kunde börja fokusera.

En gammal film från hur våra träningspass såg ut i början!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback