Förut när vi var hos veterinären, så fick vi berätta om alla våra "problem" som t.ex att han bockar konstant, hoppar på sidan, rusar iväg mm i ridningen, samt lite annat som att han är aggressiv i boxen, jobbig att lasta, klippa och en del andra situationer. Veterinären frågade då, varför köpte du den här hästen egentligen? Vad såg du i honom? (givetvis lite på skoj och inget illa menat, men samtidigt finns där ju en allvarlig underton, och det är en intressant fråga)

 

Det kan låta väldigt klyschigt, men så fort jag satte mig på honom så var det bara SÅ RÄTT. Det kändes som att han var min redan, haha. Att han var lite galen och bockade och hade sig var inget jag la fokus på eller brydde mig om överhuvudtaget, utan jag såg bara att han hade något speciellt, det där lilla extra som jag gillar. Jag såg att han hade kapacitet och vilja, men framför allt var det nog faktiskt känslan som avgjorde. Jag gillade verkligen Danni från första sekund, och det var lite jobbigt att behöva vänta en hel månad efter provridningen på att få hämta hem honom! Han var bara "min bebis" direkt.

Alla klurigheter med honom vägs upp av hans underbara personlighet, och när man ser alla framsteg han gör - och som vi gör tillsammans. Det är sjukt vad han har utvecklats sedan vi köpte honom! Jag visste ju precis vad jag gav mig in på när jag köpte honom, han var ett projekt! Även om det är jobbigt många gånger och många tårar har spillts över denna hästen, så har jag aldrig ångrat mig. Inte en sekund! :) <3